All the Lives I've Lived is the English song on the album Mellan världar, and it is the one that states the album title out loud without ever using it.
The first verse starts before anything else did. I was a boy with a world in my eyes, running through streets under unfamiliar skies. Then the line that explains most of this catalogue in nine words. I learned how to leave before I learned to stay.
What follows is a list of lives rather than a story. Different names in different towns. Built myself up and watched it all fall down. Some doors I opened, some I closed too soon. And then the detail that stops it being a summary. Some nights I still talk to that boy in his room.
The pre-chorus refuses to regret any of it, which is harder to pull off than it sounds. Every road I didn't take, every promise I couldn't make, every time I lost my way, brought me here today.
The chorus is the argument. I've lived a thousand lives in one. Chased the moon and faced the sun. Lost and found, flying and hitting the ground. And if tomorrow starts again, I'd still walk through where I've been.
That conditional is the whole song. Not I have no regrets, which nobody believes, but I would do it again anyway, which is a different and more honest claim.
The second verse is the only place the children appear. I've held little hands crossing busy streets, heard my own childhood in their tiny feet. They ask me questions I can't always explain, and somehow make me young again.
Then an admission that most songs this triumphant would leave out. I used to think I'd know it all by now, but life keeps showing me I don't know how.
The bridge speaks directly to the boy from the first line. I wish that I could tell him what I know. You don't have to have it figured out to grow. That is the only piece of advice in the song, and it is addressed backwards.
It ends on appetite rather than on summary. A thousand lives in one, and there's more to come. And I'm not done.
Hanooz Injam is the Persian version of this song. The melody, though, is the one that carries Spåren av oss and Rade Paye Ma, so this is the point where two separate threads in the catalogue cross.
From the album Mellan världar.
All the Lives I've Lived är den engelska låten på albumet Mellan världar, och det är den som säger albumtiteln högt utan att någonsin använda den.
Första versen börjar innan allting annat gjorde det. Jag var en pojke med en värld i blicken, som sprang genom gator under främmande himlar. Och så raden som förklarar det mesta i den här katalogen på nio ord. Jag lärde mig att lämna innan jag lärde mig att stanna.
Det som följer är en lista över liv och inte en berättelse. Olika namn i olika städer. Byggde upp mig själv och såg allt falla. Vissa dörrar öppnade jag, andra stängde jag för tidigt. Och så detaljen som gör att det inte blir en sammanfattning. Vissa nätter pratar jag fortfarande med den där pojken på hans rum.
Stickan vägrar ångra något av det, vilket är svårare att få till än det låter. Varje väg jag inte tog, varje löfte jag inte kunde ge, varje gång jag gick vilse, förde mig hit i dag.
Refrängen är argumentet. Jag har levt tusen liv i ett. Jagat månen och mött solen. Varit vilse och hittad, flugit och slagit i marken. Och om morgondagen börjar om går jag ändå samma väg igen.
Den där konditionalen är hela låten. Inte jag ångrar ingenting, som ingen tror på, utan jag skulle göra om det ändå, vilket är ett annat och ärligare påstående.
Andra versen är enda stället där barnen dyker upp. Jag har hållit små händer över trafikerade gator, hört min egen barndom i deras små fötter. De ställer frågor jag inte alltid kan förklara, och gör mig på något sätt ung igen.
Sedan ett medgivande som de flesta så triumfatoriska låtar hade utelämnat. Jag trodde att jag skulle veta allt vid det här laget, men livet visar mig hela tiden att jag inte vet hur.
Bryggan talar direkt till pojken från första raden. Jag önskar att jag kunde säga honom det jag vet. Du behöver inte ha allt klart för dig för att växa. Det är låtens enda råd, och det är riktat bakåt.
Den slutar på aptit i stället för på sammanfattning. Tusen liv i ett, och det kommer mer. Och jag är inte färdig.
Hanooz Injam är den persiska versionen av den här låten. Melodin är däremot den som bär Spåren av oss och Rade Paye Ma, så det är här två separata trådar i katalogen korsar varandra.
Från albumet Mellan världar.
«همهٔ زندگیهایی که زیستهام» ترانهٔ انگلیسیِ آلبومِ «میانِ جهانها» است، و همان است که عنوانِ آلبوم را بلند میگوید بیآنکه هرگز از آن استفاده کند.
بندِ اول پیش از هر چیزِ دیگری شروع میشود. پسری بودم با یک دنیا در چشم، دوان در خیابانهایی زیرِ آسمانهایی ناآشنا. و بعد سطری که بخشِ بزرگی از این مجموعه را در چند کلمه توضیح میدهد: رفتن را پیش از ماندن یاد گرفتم.
آنچه میآید فهرستی از زندگیهاست و نه یک قصه. نامهای گوناگون در شهرهای گوناگون. خودم را ساختم و دیدم همهاش فرو ریخت. بعضی درها را باز کردم، بعضی را زود بستم. و بعد جزئی که نمیگذارد کار به خلاصه بدل شود: بعضی شبها هنوز با آن پسر در اتاقش حرف میزنم.
پیشترجیع حاضر نیست از هیچکدامش پشیمان شود، و این از آنچه به نظر میرسد سختتر است. هر راهی که نرفتم، هر قولی که نتوانستم بدهم، هر بار که گم شدم، مرا به امروز رساند.
ترجیعبند خودِ استدلال است. هزار زندگی را در یکی زیستهام. ماه را دنبال کردم و رو به خورشید ایستادم. گم شدم و پیدا شدم، پرواز کردم و به زمین خوردم. و اگر فردا از نو شروع شود، باز از همان راهی میگذرم که گذشتهام.
همین شرط تمامِ ترانه است. نه «پشیمان نیستم» که کسی باورش نمیکند، بلکه «باز هم همین کار را میکنم» که ادعای دیگری است و صادقانهتر.
بندِ دوم تنها جایی است که بچهها پیدایشان میشود. دستهای کوچک را موقعِ رد شدن از خیابان گرفتهام، کودکیِ خودم را در قدمهای کوچکشان شنیدهام. پرسشهایی میپرسند که همیشه نمیتوانم توضیح بدهم، و یکجوری دوباره جوانم میکنند.
بعد اعترافی که بیشترِ ترانههای به این اندازه پیروزمندانه حذفش میکردند. فکر میکردم تا حالا باید همهچیز را بدانم، ولی زندگی مدام نشانم میدهد که بلد نیستم.
پل مستقیم با همان پسرِ سطرِ اول حرف میزند. کاش میتوانستم آنچه را میدانم به او بگویم. لازم نیست همهچیز را فهمیده باشی تا رشد کنی. تنها توصیهٔ ترانه همین است، و رو به گذشته گفته میشود.
به جای خلاصه، با اشتها تمام میشود. هزار زندگی در یکی، و هنوز بیشترش مانده. و من تمام نشدهام.
«هنوز اینجام» نسخهٔ فارسیِ همین ترانه است. اما ملودی همان است که «Spåren av oss» و «ردِ پای ما» را حمل میکند؛ اینجا همان نقطهای است که دو رشتهٔ جدا در این مجموعه به هم میرسند.
از آلبومِ «میانِ جهانها».
Words and music: Dani DawRaz