Hanooz injam. I am still here.
It is the most autobiographical song Dani DawRaz has released in Persian, and the least dramatic. There is no story in it. It is a man taking stock out loud, at an age where the stock-taking is honest.
The first verse is the actual texture of his life rather than a version of it. Roozam por az harf o hesab. My days are full of talk and accounts. My nights are the piano, awake again. Sometimes I laugh at myself. Sometimes I say I am tired. One day I am happy, the next I am fed up.
That list is the point. The song refuses to settle on one mood, because nobody does.
The pre-chorus is four lines of plain arithmetic. One day I broke, one day I built. Sometimes I won, sometimes I lost. But my heart is still young, and it still sings for tomorrow.
The chorus title is a shrug and a statement at once. Har chi shod, shod. Whatever happened, happened. Man hanooz injam. I am still here. A thousand stories in my voice. And then the line that gives the song its weight. Be hamin lahze del mibandam. I give my heart to this very moment.
The second verse is where it stops being general. The laughter of children in the house. Vaghti sedam mikonan baba. When they call me baba, I understand the world is ours. A distant city in my memories. A world of love in my songs. Wherever I went, whatever I saw, I never cut my heart off from what I wanted.
The bridge is the most direct address in the catalogue. Na ghahremanam, na bikhata. I am not a hero and I am not without fault. Ye adamam, shabihe shoma. I am a person, like you. Life is not always easy, and sorrow does not stay forever either. I do not leave my past behind. I am not afraid of tomorrow. Whatever happened is a part of me.
Nothing is claimed here except survival and appetite. Hanooz delam por az khastane. My heart is still full of wanting.
All the Lives I've Lived is the English version of this song. It carries a different melody, the one shared by Spåren av oss and Rade Paye Ma.
From the album Az Man Ta Man.
Hanooz injam betyder jag är fortfarande här.
Det är den mest självbiografiska låt Dani DawRaz släppt på persiska och den minst dramatiska. Det finns ingen historia i den. Det är en man som gör bokslut högt, i en ålder där bokslutet blir ärligt.
Första versen är hans liv som det faktiskt ser ut och inte en version av det. Mina dagar är fulla av prat och räkenskaper. Mina nätter är pianot, vaken igen. Ibland skrattar jag åt mig själv. Ibland säger jag att jag är trött. En dag är jag glad, nästa är jag less.
Den uppräkningen är hela poängen. Låten vägrar landa i ett humör, för det gör ingen.
Stickan är fyra rader ren aritmetik. En dag gick jag sönder, en dag byggde jag. Ibland vann jag, ibland förlorade jag. Men mitt hjärta är fortfarande ungt och sjunger fortfarande för morgondagen.
Refrängen är en axelryckning och ett påstående samtidigt. Vad som än hände, hände. Jag är fortfarande här. Tusen berättelser i min röst. Och sedan raden som ger låten dess tyngd. Jag fäster mitt hjärta vid just det här ögonblicket.
Andra versen är där den slutar vara allmän. Barnens skratt i huset. När de kallar mig baba förstår jag att världen är vår. En avlägsen stad i mina minnen. En värld av kärlek i mina låtar. Vart jag än gick, vad jag än såg, skar jag aldrig av hjärtat från det jag ville.
Bryggan är det mest direkta tilltal som finns i katalogen. Jag är ingen hjälte och jag är inte felfri. Jag är en människa, precis som ni. Livet är inte alltid lätt, och sorgen stannar inte heller för evigt. Jag lämnar inte mitt förflutna kvar. Jag är inte rädd för morgondagen. Allt som varit är en del av mig.
Ingenting hävdas här utom överlevnad och aptit. Mitt hjärta är fortfarande fullt av att vilja.
All the Lives I've Lived är den engelska versionen av den här låten. Den bär en annan melodi, den som Spåren av oss och Rade Paye Ma delar.
Från albumet Az Man Ta Man.
«هنوز اینجام» شخصیترین ترانهای است که دانی داورَز به فارسی منتشر کرده و بیدراماتیکترینشان. هیچ قصهای در آن نیست؛ مردی است که بلند حسابوکتاب میکند، در سنی که این حسابوکتاب صادقانه میشود.
بندِ اول بافتِ واقعیِ زندگی اوست و نه روایتی از آن. روزام پُر از حرف و حساب. شبام پیانو، باز بیخواب. یه وقت میخندم به خودم، یه وقت میگم خسته شدم. یه روز خوشم، یه روز کلافه.
همین فهرست نکتهٔ کار است. ترانه حاضر نیست روی یک حال بنشیند، چون هیچکس نمینشیند.
پیشترجیع چهار سطرِ حسابِ ساده است. یه روز شکستم، یه روز ساختم. یه وقت بردم، یه وقت باختم. ولی هنوز دلم جوونه.
ترجیعبند همزمان شانه بالا انداختن است و اعلام. هر چی شد، شد. من هنوز اینجام. هزار تا قصه توی صدام. و بعد سطری که به کار وزن میدهد: به همین لحظه دل میبندم.
بندِ دوم جایی است که از کلیگویی بیرون میآید. خندهٔ بچهها توی خونه. وقتی صدام میکنن بابا، میفهمم دنیا مالِ ماست. یه شهرِ دور توی خاطرههام. یه دنیا عشق توی ترانههام.
پل مستقیمترین خطابِ این مجموعه است. نه قهرمانم، نه بیخطا. یه آدمم، شبیهِ شما. نه زندگی همیشه آسونه، نه غصه تا ابد میمونه. گذشتههامو جا نمیذارم. از فردا هم ترسی ندارم.
اینجا چیزی ادعا نمیشود جز دوام آوردن و اشتها. هنوز دلم پُر از خواستنه.
«All the Lives I've Lived» نسخهٔ انگلیسیِ همین ترانه است، با ملودیِ دیگری؛ همان ملودی که «ردِ پای ما» و «Spåren av oss» دارند.
از آلبومِ «از من تا من».
Words and music by Dani DawRaz
Comments
No comments yet. Be the first.